Tegelbruket på Börringe klosters ägor anlades 1884 av greve Beck-Friis och utarrenderades 1886 till byggmästare J G Köhler från Köpenhamn, och från 1894 till dennes son Ove Köhler. Tegelbruket arrenderades av Ove Köhler. Tidigare hade det funnits ett äldre tegelbruk vid godset.
Bruket låg vid Börringe järnvägsstation (vid Malmö-Ystads järnväg), där det anlades ett stickspår till tegelbruket. På 1890-talet var Börringe ett av de största tegelbruken i Skandinavien med en omfattande export.
Bruket hade en patenterad 16-kammars ringugn för bränning av 60.000 sten per vecka. Efter ytterligare investeringar i maskiner och bl a blådämpnings- och glasyrugnar kunde Börringe på 1890-talet erbjuda ett brett sortiment av olika tegelprodukter i tidens smak: rött och svart fasadtegel, alla slags formtegel, glacerat tegel mm. Efterfrågan på Börringetegel blev så stor att Köhler 1893 anlade ytterligare ett bruk – Yddinge tegelbruk.
1907 moderniserades Börringe åter med nya maskiner och ett komplett taktegelbruk byggdes med en 20-kammars ringugn för bränning av 50.000 pannor i veckan. 1912 byggdes en specialmuffelugn för glacering av klyvförbländer (ett beklädnadstegel). Efter utbyggnaden kunde Börringe leverera mellan 4,5 och 5 miljoner tegel årligen. 1928 tillverkades 2,5 miljoner tegelsten och 2 miljoner taktegel med specialiteterna: röd fasad, formsten, falstaktegel och glacering.
Det röda Börringeteglet var omtalat för sin höga kvalitet. Tegelbruket var i drift till 1964.
Se också Special-katalog öfver falstaktegel, Malmö 1906. (PDF – 40 MB)
Källor:
- Olsson, L-E. (1987): Tegelbruk i Sverige. En branschinventering. Rapport RAÄ 1987:5. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.
- Börringetegel – Wikipedia.
Lämna ett svar