Tegelindustrin i Sverige och Norge har få professionella eller vetenskapliga rötter. I Sverige lyckades man visserligen etablera en Tegelmästareskola, men det var en praktiskt inriktad utbildning. När tegelindustrin var på topp i början av 1900-talet fanns ingen forskning eller vetenskapligt arbete på tegelområdet.
I tioårsskrift til Tegelmästareskolan i 1914 skriv författarna:
Tegelindustrien i Sverige har icke rönt mycken uppmarksamhet från vetenskapligt håll i våra dagar. Ingen svensk vetenskapsman eller vetenskapligt bildad ingeniör synes hafva valt tegeltekniken till studiefält. Inga systematiska undersökningar eller ens försök till vetenskapliga förklaringar öfver tegelindustriens problem hafva har blifvit gjorda. Det ser nästan ut, som om ingen tänkt på, att tegeltekniken hade några svårigheter eller vidare möjligheter, eller att dessa hade någon afsevärd betydelse. Svensk tegelteknisk litteratur finnes det knappast att tala om. Och dock är tegelindustrien i Sverige ganska betydande.
I Norge var det om möjligt ännu värre. Några norska tegelmästare utbildades i Svedala. Men i Norge fanns nästan bara ringugnsbruk och okvalificerad arbetskraft. Ingen specialisering, som till exempel i murtegelproduktionen i Skåne och taktegelproduktionen i Heby-Vittinge-Sala.
Vad kan orsaken vara? Det finns förmodligen flera överlappande orsaker. För det första är Norge och Sverige länder där trä och andra material traditionellt har använts för husbyggen. För att citera Teknisk ugeblad i Norge från 1897:
Grunden til, at Norge i denne retning ligger tilbage, må vel først og fremst søges i den omstændighed, at man hidtil har havt tilstrækkelig naturligt byggemateriale forhånden og således ikke udelukkende har været henvist til kunstproduktet, mursten.
Snickeri har varit mer utbrett och haft fler yrkesmän, medan tegelbränning har varit en bisyssla och sällan betraktats som ett separat hantverk. De flesta som arbetade i tegelbruket, åtminstone i Norge, var okvalificerade säsongsarbetare.
För det andra kan man se att de som faktiskt ägde och drev tegelbruk i Norge och delvis i Sverige sällan var ingenjörer eller teknologer. Vem som helst med kapital kunde starta ett tegelbruk, vilket till stor del också skedde från 1870-talet då tegelbruk dök upp ”överallt” i samband med byggboomen i storstäderna. Målet var snabba pengar – inte visuellt snygga tegelprodukter. Det är en av anledningarna till att nästan all fasadtegel från denna period importerades från Europa.
I övriga Europa och världen var tegelindustrin mer ansedd. I Köpenhamn hade de ett lerlaboratorium. I USA förekom tegelforskning vid flera universitet. Och i Tyskland förekom vetenskapligt arbete både på skolan i Cöthen och på Chemisches Laboratorium för Tonindustrie i Berlin.
Lämna ett svar