Patina eller smuts?

Gamla takpannor kan ha mörka fläckar och svarta partier. Patina och rustikt, säger vissa. Smutsigt och orent, säger andra. Man skulle kunna tro att de har blivit så här eftersom de har legat på taket i decennier. Det är sant att tegelpannor ändrar karaktär med åren, men gamla takpannor har sällan varit blanka och ”rena” som moderna takpannor. Varför? För att få svar på det måste vi titta på hur takpannorna tillverkades på sin tid.

Smutsiga takpannor? Foto: Claes Lampi

Formpressade takpannor kan ha mer ”patina”

Äldre takpannetillverkning skedde genom att lera pressades till takpannor i speciella former före torkning och bränning.

Till att börja med slogs leran för hand, men från 1870-talet användes ofta maskiner för att pressa takteglet. Det fanns två olika typer: Formpressar och strängpressar.

Formpressor pressade leran i formar av metall. Svårigheter uppstod när leran skulle ut ur formen. Leran, och den framtida takpannan, fixerades ofta i metallformen. För att råda bot på detta lades till en början ett tunt papper mellan formen och leran, men det var mödosamt. Gipsformar provades också. De var relativt effektiva, men mycket ömtåliga för småsten i lera och hårda lerklumpar. Formarna fick bytas upp till 3-4 gånger om dagen, vilket var dyrt.

I praktiken kunde bara metallformarna användas, men man hittade aldrig en metallegering som hindrade leran från att fastna i formen. Lösningen blev att smörja formen. De vanligaste var en blandning av sololja, dieselolja och grönsåpa, diesel och tjärolja eller bara dieselolja.

Detta problem undveks med strängpressar. Därför är strängpressade takpannor ofta renare i färgen än formpressade takpannor.

Takpannan togs alltså ur formen och torkades och brändes med ett tunt lager olja. Denna bränning kan också ha applicerat sot och mörka fläckar på stenen. Ugnarna eldades med flis, ved eller kol och lågorna har varit i kontakt med stenen under bränningen.

Detta var särskilt fallet där takpannor brändes i ringugnar. Men på många håll i Sverige var det vanligt att man brände takpannor i flamugnar. Då fick man en renare tegel än i ringugnen.

Unik patina

Oljebelagda takpannor och öppen låga (i ringugn eller feltugn) har gett gamla takpannor en speciell patina som modern sten inte har. Modern produktion kan efterlikna detta oljeskikt, och många varianter av rustika takpannor levereras därför idag. Bara för att kopiera den gamla tjäran eller oljan som ursprungligen användes i produktionen.

Mot denna bakgrund är det ingen mening att försöka ta bort den gamla smörjningen. Det är en del av stenens historia och estetik. Men det hindrar ändå inte att du kan tvätta bort grönt, mossa och smuts som har fastnat på stenen genom åren. Men helt rent är inte nödvändigtvis ett mål.