Under åren mellan 1885 och 1920 importerade Sverige över en miljon takpannor årligen från Norge. Nästan allt gick till västra Sverige. Mycket var enkupigt, men den mest karaktäristiska var en platt falstegel kallad Fredrikstadsten. I Norge kallas denna takpannan även för patentsten.
Bakgrunden för denna takpannan var att enkupigt tegel i Norge (vilket ofta var handslagen utan fals) förbjöds på 1890-talet på grund av brandfaran. Många norska tegelbruk tog då patent på platta takpannor med falsar. Den mest kända var den så kallade Fredrikstadstenen, patenterad av Anton Syversen från Fredrikstad den 13 december 1900.
Fredrikstadstenen var formpressad i en maskin tillverkad av P. B. Andersens Sønner i Fredrikstad. Formerna och pressen blev ett slags standard i Norge i början av 1900-talet. Denna platta norska takpannan har tillverkats av många olika norska tegelbruk under perioden 1900-1940.
Den största producenten av dessa takpannor var A/S Fredrikstad forenede teglverker. Detta var ett aktiebolag bestående av 20-30 tegelbruk i Fredrikstad. Omkring 1910 var Fredrikstad forenede teglverker norra Europas största tegelföretag. Aktiebolaget producerade cirka 50 miljoner sten under toppåret 1912. Runt 10 procent var takpannor.