Vid återanvändning av takpannor är det viktigt att undertaket håller en hög kvalitet. Gamla takpannor, särskilt enkupigt utan fals, är inte tekniskt täta. Därför måste undertaket tåla både vatten och ljus utan att ta skada. Använd gärna proffs för att lägga undertaket, men se till att ge dem bra vägledning. Ofta måste man välja material som avviker från gällande standard och det kräver en nära dialog med professionella för att hitta de bästa lösningarna.
När det gäller strö och bärläkt är det värt att notera följande:
Ströläkt ligger vertikalt direkt på takpappen, under bärläkten, från takbjälklaget till nock. De ska normalt ligga ovanför takbjälken (d.v.s. den bärande konstruktionen i taket), men i gamla hus kan avståndet mellan takbjälken göra att detta måste avvikas. Det finns även hus utan takbjälkar. I äldre hus måste därför en bedömning göras var ströläkten bäst bör placeras. Ta takbjälken som utgångspunkt. Avståndet mellan underläkterna bör inte överstiga 60 centimeter.
Bärläkt monteras i takets längdriktning, d.v.s. ovanpå ströläkten, och bildar ett fäste för takpannan.
Några gamla tak har inte ströläkt, bara bärläkt. Detta innebär vissa utmaningar för restaurering i dag. Använder man dagens standard på ströläkt och bärläkt blir taket snabbt 3-5 cm högre än ursprungligen. Detta kan låta litet men kommer att synas tydligt eftersom man då måste använda större beslag till hängrännor och stuprör. För att undvika detta rekommenderar tegelbruk.se att använda något mindre mått för läkterna än gällande standard.
Moderna undertak är dimensionerade för att få bra luftflöde under täta tak. Äldre tegeltak är inte lika täta, och klarar sig därmed med något mindre mått på ströläkt och bärläkt. Om du vet storleken på originalläkten, använd gärna densamma. Standarden är idag minst 30 mm, men förr var det vanligt att använda 23 mm. Fortsätt gärna med det.
Dagens ströläkt har en minimihöjd på 23 mm. Men även här bör mindre dimensioner övervägas, gärna ner till 14-18 mm tjocklek – i speciella fall ända ner till 9 mm. Detta ska bedömas från tak till tak, utifrån bl.a. takpannan som ska användas, taklutningen, luftcirkulationen, närliggande växtlighet mm.
Spikar med korrosionsskydd bör användas för att fästa ströläkt och bärläkt. Skruvar bör undvikas. Dels för att skruvar ursprungligen inte användes på äldre hus, men också för att det kan göra det svårare att ta bort ströläkt och bärläkt nästa gång taket ska bytas (tänk 50-70 år fram i tiden).
Läktavstånd
Om du ska byta taket och återanvända stenen, kom ihåg att mäta läktavståndet innan du tar bort de gamla läktarna. Hur som helst är det vettigt att dokumentera allt som tas bort från material; läktavstånd, läktstorlek, läktplacering etc. Ta bilder.
Har du gammal sten och inte vet läktavståndet är det enklast att mäta på marken. Lägg 3-4 läkter på marken och lägg sedan takpannan på läkten. Lägg gärna till en yta på minst 1 m2 så hittar du snabbt rätt läktavstånd. Gammal tegel har ofta märken där de har överlappat varandra.