Carlsdahls tegelbruk etableras av Johan Fridold Wijnbladh 1853. Till en början kallad Wijnbladhska Tegelverket. Koordinater: 59.276538, 15.203608.
Ronnie Gustafsson skriver i sin sammanställning om företagen i Örebro Stad:
Johan Fridolf Wijnbladh, stadsarkitekt och byggmästare, står bakom flera av Örebros mest kända byggnader, bl.a. Örebro Teater, Rådhuset, Stora Hotellet och Segelbergska Palatset. Han kom från Jönköping och bosatte sig i Örebro under senhösten 1852, strax därefter erbjuder han sig via annonser att utföra byggnadsuppdrag i staden. Detta resulterar i att han under våren 1853 anlitas som byggherre för ett nytt tegelbruk, inledningsvis kallat det ”Wijnbladhska Tegelverket. Men namnet Wijnbladhska Tegelverket kom bara att användas under den period bruket stod under konstruktion. Något tegel kom aldrig att tillverkas under det namnet.
Tegelbruket uppfördes på väster i Örebro, strax intill Karlaparken och togs i drift under hösten 1853, då under namnet Carlsdahls Tegelbruk och med den förmodade uppdragsgivaren rådman Johan Carl Heidenberg som ägare. Heidenberg, som även bedrev handlarverksamhet i Skebäck och förestod Örebro Auktionskammare, står som ägare av tegelbruket fram till sin död 1858, därefter säljs det mesta av hans tillgångar på auktion. Tegelbruket får nya ägare 1860, grosshandlare Erik Söderlindh och kamrer Svante Falk.
Erik Söderlindh var redan tidigare inblandad i tegeltillverkning. I samband med byggandet av Köping-Hults Järnväg uppstod långa diken vars lera togs tillvara och användes till framställning av tegel för byggnation utefter spåret. Söderlindh och andra medverkande personer handformade tegelstenar som sedan fältbrändes på plats under ledning av en Engelsk fackman.
När arbetet med järnvägen var slutfört så vattenfylldes dessa diken och bildade en lång kanal utefter spåret som i folkmun kom att gå under namnet ”Den Engelska Kanalen”, döpt efter den Engelsman som stod för arbetsledningen.
Som tidigare nämnt så köper Söderlindh och Falk tegelbruket 1860 och för den fortsatta driften anlitas kakelugnsmakare C.G. Lindberg. Leran som användes hämtades först från Malmplan, därefter från Karlaparken strax bredvid. Förutom tegel, tillverkades också ”Pudrett”, en sorts gödsel som framställdes genom att blanda avföring från människor och djur med torvmull, kalk, köksavfall, sågspån och aska.
1871 går kamrer Falk i konkurs och hans andel i tegelbruket säljs på auktion 1872. Förmodligen förvärvar Erik Söderlindh Falks andel eftersom Söderlindh är den enda person som förknippas med tegelbruket därefter.
Den 2 januari 1892 avlider Jacobina Engelborg Söderlindh och bara 5 dagar senare den 7 januari avlider Erik Söderlindh. Dödsboet erbjuder då Örebro Stad att köpa fastigheten där tegelbruket ligger för 4.000 kr, men myndigheterna tackar nej då tomten ej behövs för gatu- eller tomtregleringar.
Efter Söderlindhs död fortsätter driften för sterbhusets räkning i ytterligare några år, dock i mycket begränsad omfattning. 1893 säljs de fyra torkladorna tillsammans med en del lämmar och virke. Samtidigt försöker sterbhuset hitta en köpare som kan överta driften, men detta misslyckas och tegelbruket läggs istället ner, året är då 1902.
Källa:
- Gustafsson, R. (2022). Lerindustrin i Örebro. En sammanställning om företagen i Örebro Stad.
Lämna ett svar