Helsingborgs ångtegelbruk grundades 1873 av Nils Persson och Carl Gustaf Stewénius (1835–1896) och blev aktiebolag år 1880. Tegelbruket låg i södra Helsingborg vid Gustav Adolfs gata med lertäkt ovanför i Närlunda. Detta företag använde lerskiffer som råvara vilken gav ett tegel med rödlila till brunröd färg.
År 1890 tillverkade 69 arbetare 3 miljoner tegel med ett värde av 80 000 kronor. Det var år 1928 landets största tegelbruk. År 1930 tillverkade 78 arbetare 19 127 ton varor. Förutom murtegel tillverkades trottoarklinker, syrafast tegel och golvplattor. Tegelbruket hade år 1938 en ringugn och en kammarugn.
Från 1900 var tegelbruket ett av stadens största industriföretag och hade en produktion på fem miljoner enheter med export till andra delar av landet och utomlands.
I slutet av 1960-talet bytte tegelbruket mark med kommunen och fick då mark på gården Ekedal, där liknande lera kunde brytas som brutits vid Närlunda (till 1968). År 1969 hade företaget 42 arbetare och 10 tjänstemän. År 1972 flyttade tillverkningen till det övertagna Högs tegelbruk, fortfarande med lera från Ekedal som råvara. År 1978 lades tillverkningen och företaget ner.
Det lokala namnet i Skåne för tegelsten från Helsingborgs Ångtegelbruk var ”Persasten”. Sten från den lokala huvudkonkurrenten Rögle tegelbruk kallades ”Olsasten” efter ägaren Petter Olsson.
Bland byggnader som uppförts med Helsingborgstegel kan nämnas: Trygghuset, Östermalms Nya Allmänna Läroverk (Östra Real), Stockholms Stadion, Riksmuseet och Vetenskapsakademien alla i Stockholm, Terrassen, Elverket, Telegrafverket och Vattentornet i Helsingborg, rådhus i Norrköping, Östersund och Lahtis, vattentorn i Västervik, Linköping, Lund, Laholm, Karlstad, Trelleborg, Hagalund och Sundbyberg m fl.
Källor:
- Wikipedia.
- Källa: Olsson, L-E. (1987): Tegelbruk i Sverige. En branschinventering. Rapport RAÄ 1987:5. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.
Lämna ett svar