Hårsbäcks tegelbruk (Tegelverk nr 3)

Byggt på 1870-talet av Johan Wikström. Brann 1882 (återuppbyggt). Köpt 1918 av Backa-Hosjö. Köpt 1924 av Karl Sköldberg & Co. Köpt 1960 av Wallbergs Fabriks AB. Nedlagt 1966 (rivet). 4 flamugnar. Strängtaktegel, falstegel och rör.

Hårsbäck tegelbruk (Heby Tegelverk nr 3) ligger 8 kilometer söder om Heby vid Örsundaån. I dag ringlar vattnet stilla fram från Vansjön norr om Heby till Lårstaviken vid Örsundsbro. Den djupa ravinen vid Hårsbäck berättar att ån en gång var ett långt mäktigare vattenflöde som snöpts vid upprepade sjösänkningar.

Som många andra tegelbruk i trakten började det hela med en såg- och kvarnanläggning som från 1870-talet fram till 1918 ägdes av Johan Wikström (ej släkt med trävaruhandlare Claës Wikström i Heby). Själv hade han övertagit anläggningarna från sin far. 1882 brann det hela ner och återuppbyggdes ett stycke söder om den gamla platsen. Precis som Axel Rosenlund i Heby var Wikström sin egen byggmästare. Pengarna lånade han från svärfadern. Till den nya anläggningen hörde damm, kvarnhus, såghus, maskinhus, pannrum, smedja och senare även hyvleri. Det hela drevs med ångkraft och bruket hade turbin för belysningen. Gårdarna i byn fick inte fjärrdistribuerad el förrän 1918.

Tegelbruket som till verkade taktegel men även rör- och murtegel anlades först 1903. Järnvägen Runhällen-Heby-Enköping som passerade Hårsbäck var färdig tre år senare. Tegelbruket låg på östra sidan om järnvägen, tegelladorna på den västra. Kopplingen mellan den nya linjen och tegelbruket var stark eftersom bägge var ekonomiskt beroende av varandra. Järnvägen med Enköpings hamn som ändstation hade stötts och blötts sedan 1880-talet. När tegelbruket byggdes var man i färd med att handla upp räls och lösa in mark till bansträckningen. För Wikström som också släppt till mark ordnades en tomt för stickspår, växel och lastkaj vid stationen.

Efter fem år brann tegelbruket men återuppbyggdes omgående och fick nu två sammanbyggda flamugnar som eldades med ribb, en torklada med tegelpress och ett sorteringsskjul. Drivningen av lerkran och andra maskiner skedde med ångkraft och lina från maskinhuset i kvarnen. Till utrustningen hörde valspressar, förältare, stenutskiljare och kärror för taksten, mursten, rumsutskjutning och transport av spån och ribb.

Johan Wikström hade en bred verksamhet. Han var entreprenör och levererade virke och tegel till skolhus, fattiggårdar, mejerier och för hus till traktens bönder. Dessutom byggde han läkarbostaden vid Sala lasarett och en gård åt sig själv nära Sala järnvägsstation.

En trycksak från åren före första världskriget berättar att Johan Wikström tillhandahöll byggnadssnickerier, taktegel och dikesrör, hyvlat och ohyvlat virke samt tegelvaror och mjölvaror. Dess utom köpte han enligt annons upp skogar och spannmål samt innehade kvarn med sågverk i Vilstena, Altuna. Därtill kvarnen, sågen, tegelbruket och snickerifabriken i Hårsbäck. Till detta kom att fruns kammare hemma i bostaden inrymde Harsbäcks telefonväxel. För mannen räkning skötte hon även familjens lilla brukshandel.

Åren efter sekelskiftet hade det varit lite av kris i tegelbranschen och antalet bruk hade halverats. De mindre bruken var de som först drabbades och det talades allmänt om att företag borde slås samman och att tillverkningar måste centraliseras precis som i andra industrier.

När så kvarnen och sågen brann år 1915 blev läget prekärt för Johan Wikström. Våren 1918 for han till Stockholm och sålde där hela rörelsen med tillhörande fastigheter och anläggningar för 200 000 kronor till direktör Gunnar Wulf. Därmed hade tegelbruket i Hårsbäck upphört som enskilt familjeföretag. Överfört till den nybildade tegelbruksgruppen AB Heby Tegelverk, och ägt av Backa-Hosjö, fick man beteckningen Heby Tegelverk Nr 3. Sex år senare övertog Karl Sköldberg ägandet av Heby Tegelverk.

Tegelverket nr 3 i Hårsbäck, som nu kom att skötas av en anställd tegelmästare, hade året innan övertagandet utvidgats till fyra flamugnar och en träbyggnad om sju våningar med vind. Den sägs ha varit Skandinaviens högsta träbyggnad. I tegelladan fanns plats för 80 000 tegel.

Tillverkningen lag vid tiden på 1,8 miljoner taktegel och 0,4 miljoner rör. En specialitet blev tillverkning av tättegel (falsat taktegel). Mannen bakom detta var tegelmästaren C W Carlsson men koncernchefen Sköldberg gjorde också anspråk på äran. Med sågverket inräknat brukade arbetsstyrkan uppgå till mellan 40 och 50 man. De sista åren var man helt inriktad på tättegelpannor men som komplement vid bränningen hörde tegelrör.

Hårsbäcks järnvägsstation klassades så småningom ned till hållplats men var bemannad till december 1955. Tegelbruket lades ner 1966, samtidigt med Nya Tegelbruket.

Moderbolag: Heby tegelverks AB. Hårsbäck – Tegelverket nr 3 (1890-1960)

Text og källa: Olle Nilson i boken ”Tegelriket” från 2006.


Publicerat

i

,

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *