Hildesborgs tegelbruk uppfördes år 1877 vid mynningen av Hilleshögsdalen, alldeles intill Öresunds kust. Placeringen gav tillgång till lertillgångarna i dalgången och samtidigt möjlighet till sjötransporter över sundet. Bruket utrustades tidigt med en egen lastbrygga, och under flera decennier skeppades teglet direkt till Danmark och till hamnarna i Helsingborg och Malmö.
Koordinater: 55.925896, 12.794223
Den maritima närheten gjorde anläggningen konkurrenskraftig under en tid då sjötransport var både det billigaste och det mest effektiva sättet att distribuera stora mängder tegel.
Anläggningen blev snabbt ett av de större tegelbruken i trakten. Vid sekelskiftet 1900 var verksamheten väl etablerad, och år 1905 tillverkades omkring 3,2 miljoner murtegel, med cirka fyrtio arbetare anställda. Produktionen höll sig därefter stabilt kring tre miljoner tegel per år. Sortimentet var brett och omfattade, förutom vanligt murtegel, även rött och gult fasadtegel, flamtegel, dräneringsrör och taktegel. Detta gjorde bruket till en betydelsefull leverantör av byggmaterial i hela regionen och gav det en mer diversifierad produktion än flera av de närliggande bruken.
Närheten till Hildesborgs gård innebar att tegelbruket var nära integrerat i den lokala ekonomin. Arbetarnas vardag präglades av det intensiva, till stora delar manuella arbetet i lertag, torkhäckar och ringugn. Ett bensindrivet lok användes för att transportera leran från lertäkten till bruket, något som framgår av samtida fotografier, och som visar hur vissa mekaniseringar infördes tidigt även om produktionen i sin helhet förblev traditionell.
År 1924 elektrifierades verksamheten, vilket förbättrade driftsförhållandena men inte förändrade de grundläggande metoderna. Bruket fortsatte att bränna i ringugn ända fram till nedläggningen 1965/66, vilket var ovanligt sent i en tid då många andra bruk övergick till mer mekaniserade och energibesparande ugnstyper. Under 1940‑talet skedde den mest avgörande förändringen i transportstrukturen: sjötransporterna, som länge varit brukets styrka, ersattes successivt av landsvägstransporter. Den första egna lastbilen införskaffades 1947, och därmed förlorade den gamla bryggan sin roll i produktionen.
Produktionen vid Hildesborgs tegelbruk upphörde formellt den 30 juni 1966, och verksamheten avvecklades helt under det efterföljande året. Idag återstår inga industribyggnader från bruket; platsen är helt utplånad som industriell miljö. Kvar finns endast tegelmästarbostaden och subtila spår i terrängen – tecken på den verksamhet som under nära nittio år satte sin prägel på Hilleshögsdalen och kuststräckan vid Öresund. Hildesborgs tegelbruk utgjorde en viktig del av det tegelindustriella landskapet i Glumslövsbygden och var en central aktör i den långvariga samverkan mellan kustens transporter, lertag och regional byggnadskultur.
Se också Hildesborgs gårds tegelbruk.
Källor:
- Glumslöv & Sundvik / Calle Sundewall. Landskrona, 2024, s. 260-271 : Hur Sundvik blev Sundvik – en drygt 200-årig resa genom tiden.
- Olsson, L-E. (1987): Tegelbruk i Sverige. En branschinventering. Rapport RAÄ 1987:5. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.
- Bjerning, L. (1943). Nordvästra Skånes tegelbruk. En näringsgeografisk studie. Svensk geografisk årsbok 1943. Lunds Universitet.
- Thelander, Bengt (1999). Hildesborgs tegelbruk. I Folk och Bygd. Berättelser från Landskrona med Omnejd. Årg. 10 1-1999
Lämna ett svar