Tegelmästarskolan i Svedala grundades år 1904 i Svedala i Skåne. Efter femtio års verksamhet hade 409 elever examinerats i 1954. Man bör kunnat räkna in ett femtiotal till vid nedläggningen 1960. Omkring tre fjärdedelar av eleverna kom från Sverige.
Idén om en tegelmästarskola kom i slutet av 1800-talet från Sveriges Tegelmästareförening. Då föreningen bildades i 1895, satte den som sitt första och förnämsta ändemål, medlemmarnas yrkesskicklighet och fackkunskaper. Redan under föreningens första verksamhet framkom en allmän önskan att någonting skulle göras för vinnande af en bättre utbildning og fackkunskaper.
Programmet för föreningens kretsmöte i Eslöf den 24 november 1900 innehöll bland annat följande frågor:
Bör Sveriges Tegelmästareförening göra något för att åstadkomma en gemensam tegelskola för hela Skandinavien? Hur ska detta i så fall ordnas?
Frågan ställdes av murarmästare J. Lundh från Lomma. Många var positiva, och ärendet behandlades vid två senare möten, både i Eskilstuna 29 december 1900 och i Upsala 20 april 1901.
På stormöte i Stockholm 18.-19. november 1901 ble det fremmet stadgar, gällande för kurser för utbildande af tegelmästare.
En kommitté tillsattes för att arbeta vidare med frågan. Resultatet av arbetet avslutades den 24 februari 1903. Skolans grunstadgar antogs kort därefter i Stockholm den 27 mars 1903.
Då hade det bland annat varit en diskussion om det skulle vara enskilda kurser eller en skola. Och om det skulle vara skandinaviskt eller svenskt. Det slutade med en rekommendation om en svensk skola, men som kunde ta emot elever från utlandet.
På mötet i Stockholm var man också överens om att det skulla vare en skola för elever som har erfarenhet från ett tegelbruk. Praktik ved tegelbruk var viktigt och nio tegelbruk i Sverige ställde sig till förfogande för att erbjuda praktikplatser till studenter.
Frågan var hur man skulle organisera den teoretiska utbildningen. Inget av de etablerade tegelbruken kunde anordna en sådan skola. Då säger tegelmästare Lundh: Varför skulle inte vi tegelmästare, som sköter tegelbruk åt andra, kunna bygga ett litet tegelbruk åt oss själva, inrätta som vi vill ha det och som vi själva kan bestämma över.
Som sagt, så gjort. Många tegelbruk gav ekonomiskt stöd och de lyckades samla in 25 000 kronor. Det var hälften av vad som behövdes. Åbjörn Andersons Mekaniska Verkstad gick då in med 15 000. Resterande 10 000 togs som lån.
Därmed kunde försökstegelbruket etableras i Svedala. Skolans ändamål skulle enligt stadgarnes § 1 vara att utbilda dugliga tegelmästare, som, öfvade i yrkets alla grenar, försedda med nödiga teoretiska kunnskaper samt i öfrigt i besittning af en god medborgerlig allmän bildning, skola vara i stånd att höja tegelindustrien samt öfverhufvudtaget så langt som möjlight på sitt område främja utvecklingen.
På Tegelmästareföreningens stormmöte i Malmö och Svedala den 22-23 November 1904 beslutades undervisningsplanen. Enligt dessa handlingar (grundstadgarnes § 2) skall den fullstandiga lärokursen omfatta:
1) Praktisk utbildning i alla vid vanliga tegelbruk forekommande arbeten.
2) Skolundervisning: a) Allmänbildande, till ämne och omfång motsvarande manliga kursen vid våra folkhogskolor, dock med särskild hänsyn till inom tegelindustrien förekommande behof. b) Teknisk, omfattande förberedande undersökning af leror, formning af finare varor, modellering, glasering, färgbränning jämte experiment, äfvensom sammansättning och behandling af i tegelbruk förekommande maskiner och inrättningar samt förklaringar öfver deras verkningssätt och egenskaper
Den första årskullen startade 1904. Nio studenter tog examen 1905. Fem från Sverige, två från Danmark, en från Finland och en från Amerika (Joh. Kjekstad – troligen norsk).
Källa: Tegelmästareskolan och försökstegelbruket i Svedala. Tioårsskrift 1914.