Konsten att göra tegel sträcker sig flera tusen år tillbaka i tiden. Både Mellanöstern och Kina var tidiga användare, och konsten spred sig så småningom till Europa.
Mellanöstern har de äldsta kända fynden av tegelproduktion. I Tell Aswad, Syrien, har man hittat rester av tegel från omkring 7500 f.Kr. Även i Jeriko, norr om Döda havet, har ruiner av tegelhus i ungefär samma ålder hittats. Senare var både egyptierna och romarna storkonsumenter av tegel och forntida städer dominerades till stor del av tegelbyggnader. Vid sidan av tegel var natursten vanlig, särskilt på större byggnader som tempel, pyramider och palats. Men som det står i forntida egyptiska skrifter: ”Vid varje pyramid av sten fanns en stad av tegel.”
Tegelbränning nämns också i en av våra mest kända bibelberättelser, berättelsen om Babels torn. I Första Moseboken 11:1-4, skrivet ungefär tusen år före Kristus, berättas det om hur tornet byggdes i tegel:
Hela jorden hade samma språk och samma ord. När människorna flyttade österut fann de en dal i Shinar där de bosatte sig. ”Nu skall vi slå tegel och bränna det”, sade de till varandra. De använde tegel som byggsten, och som murbruk använde de beck. De sade: ”Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden”.
Den tidiga tegelproduktionen i Mellanöstern kännetecknades av soltorkad lera. De första som började bränna leran i periodiska ugnar var förmodligen kineserna. I Xi’an, huvudstaden i provinsen Shaanxi, har man hittat rester av bränd lera från 1800 f.Kr. Tekniken beskrivs också i gamla kinesiska skrifter. Kinesiska muren byggdes för övrigt av tegel för drygt 2000 år sedan.
Europa
På 1100-talet introducerades tegel från nordvästra Italien i norra Tyskland, där en självständig tradition utvecklades. Det kulminerade i den så kallade tegelgotiken, en stil som blomstrade i norra Europa, särskilt i regionerna runt Östersjön. Sådana gotiska byggnader, byggda nästan helt av tegel, finns i Danmark, Tyskland, Polen och Ryssland.
Under renässansen och barocken var exponerade tegelväggar impopulära och tegelverket var ofta täckt med murbruk. Men i mitten av 1700-talet blev exponerade tegelväggar mer populära, vilket illustreras av det holländska kvarteret i Potsdam.
Till Skandinavien
Munkarna tog med sig kunskapen om tegeltillverkning på sina resor från land till land. Från Tyskland kom teglet först till Danmark, sedan till Sverige och slutligen till Norge. Danmarks äldsta tegelbyggnad är Kalundborg kyrka från 1161. I Sverige är det Gumlosa kyrka i Skåne, från 1191. Troligen kom tegelsten till Norge omkring 1250. Från munkarna spreds tegelproduktionen till befolkningen, till en början som en bisyssla till jordbruket. Det var små, mycket enkla anläggningar, avsedda att täcka gårdens eller de lokala behoven.