Hörnsjöfors tegelbruk låg i Västerfärnebo. Ägdes av Virsbo och Skultuna bruk. Köpt 1918 av Svenska Metallverken. Nedlagt 1961, rivet. Taktegel och murtegel.
Bruket vid Fors låg i Sörhörende några kilometer från Västerfärnebo på vägen mot Norberg. Namnet ändrades i början av 1900-talet till Hörnsjöfors. Till Fors Bruk hörde på sin tid smältsmedja som senare blev verkstad, kvarn, såg, kraftstation och ett mindre tegelbruk med avsättning till lokala kunder runt om på trakten. Dessutom ingick en herrgård med jordbruk och skog.
Bruket blommade på allvar upp i slutet av 1700-talet då Lars Polhammar, bror till Christoffer Polhem, byggde om den karolinska herrgården till nuvarande utseende. Samtidigt utvecklade han bruksrörelsen. Senare ägdes bruket bland annat av Sven Björkenstam som blev känd genom att vara med när Ankarström greps efter mordet på Gustaf III. Siste brukspatron på bruket var C F Norling. Under en period in på 1900-talet var Hörnsjöfors ägt under bruken i Virsbo och Skultuna. Vid den tidpunkten började nedgången.
Från 1918 ägdes Hörnsjöfors gård och industrianläggningar av Svenska Metallverken i Västerås. Fastigheten delades efter hand upp. Av jorden blev det 1952 en statsägd sambruksförening med lantbruksstyrelsen under Gunnar Sträng som huvudman. Sambruket som på trakten kallades ”kolchosen” var i funktion till mitten av 1990-talet då den siste delägaren gav upp.
Tegelbruket som anlades redan på 1820-talet i anslutning till brukets övriga verksamhet i Hörnsjöfors, låg på östra sidan av Svartån nedströms kvarnen. Det var enbart i drift under sommarhalvåret. På våren arbetade personalen i sågen. Drivkraft och överskottsvärme fick man från sågens ångmaskin. Även bränslet kom från sågen. Sand hämtades en mil längre bort vid sandtaget i Salbohed. Den forslades först på kärra till en lastningsbrygga vid Svartån som på den tiden hade helt andra vattenmängder än i dag. Därifrån gick den med pråm till tegelbruket. Broarna som man passerade på vägen ska ha varit öppningsbara.
Under 1900-talets första år tillverkade man murtegel och taktegel i lika delar men snart tog takteglet över. År 1911 tillverkades 60 939 murtegel, 1 750 enkupigt taktegel, 97 825 tvåkupigt, 4 995 nockpannor (kallades ”huftegel”) och 4 995 dräneringsrör. Tegelmästarna hette Bruce och Hellberg.
Sågen som tidigt flyttats från forsen i Svartån till en plats vid Forsviken i Hörendesjön lades ner 1940. Kvarndriften slutade 1960. Hörnsjöfors tegelbruk stängde 1961. Byggnaderna efter sågen och tegelbruket revs.
Några år på 1930-talet hade man vid forsen ett eget litet elverk som försåg den närmaste bebyggelsen med ström, men bara när vattentillgången var god. Övriga tider fick man ta fram fotogenlamporna. Elkraften blev för övrigt en ständig stridsfråga under den tid som Metallverken ägde Hörnsjöfors. En viktig orsak till deras övertagande var att bolaget ville komma i besittning av Hörnsjöfors dämningsrätter i Svartån. De behövdes för att reglera ån och bygga kraftverk för fabrikerna i Västeras. Sabotage på de obekväma fördämningarna lär ha före kommit från böndernas sida.
Av den äldre bebyggelsen i Hörnsjöfors finns förutom herrgården och kvarnen och den första kraftstationen endast kvar smärre sten- och tegellämningar från tegelbruket. De syns från vägen söder om kvarnen. Väster om herrgården finns också nere vid sjöstranden bortom ett stort gärde ett antal stora betongfundament. Kanske har de tillhört sågverket.
Från 1950 finns en uppgift om att bruksförvaltare S K S Boman då var platschef. Verksamheten bestod det året av sågverk med hyvleri, kvarn och tegelbruk.
Text og källor:
- Olle Nilson (2006): Tegelriket.
- Olsson, L-E. (1987): Tegelbruk i Sverige. En branschinventering. Rapport RAÄ 1987:5. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.
- Källa: Bruno, W. (1954). Tegelindustrien i Mälarprovinserna 1815-1950. Uppsala.
Lämna ett svar