Tillverkningen ägdes av bönderna i Horrsta och tillkom troligen som ett kooperativ, kanske redan omkring 1840. Ett bland de äldsta i Västerlövsta med någorlunda industriliknande drift.
Verksamheten ska ha legat vid Horrstabäcken/Örsundaån, söder om Heby samhälle inte långt från nuvarande industriområde där man funnit mängder av tegelspill i trakten av återvinningscentralen. En annan plats som nämnts för tegelbruket är byn Röcklinge som ligger en knapp kilometer längre söderut. Kanske är båda riktiga eftersom det inte handlade om någon riktigt fast anläggning utan snarare ambulerande tegelmilor som byggdes där man för till fallet hämtade leran.
I första hand brände bönderna för eget och för grannarnas behov, men det är också troligt att man tog beställningar från andra. På 1870-talet hade bruket mellan tre och fyra anställda. Därefter saknas uppgifter. Teglet slogs för hand, soltorkades och brändes sedan i fältugnar som ställdes i ordning för varje särskild bränning, ungefär som en kolmila. Endast sidorna i ugnen kunde ibland vara permanent uppförda.
Horrsta tegelbruk finns dokumenterat så sent som 1901 da det taxeras till 2 500 kronor, ett obetydligt belopp jämfört med ortens andra tegelbruk. Bruket lagdes ner kort efter sekelskiftet. Möjligen återuppstod det senare i form av Lantmännens förening i Heby, men sambandet är osäkert.
Text: Nilson, Olle. (2006). Tegelriket. Sida 229.
Lämna ett svar