Vid sjön Öljaren i hjärtat av Södermanland ligger Julita gård – en plats rik på historia, där tegelproduktion har spelat en central roll i flera sekler. Redan på 1200-talet grundade cisterciensermunkar ett kloster här, och med sig förde de kunskapen om tegelbränning – en teknik som då var ny i Norden. Tegel blev snabbt ett viktigt byggmaterial, särskilt för klostrets kyrka och övriga byggnader.
Under 1500-talet finns dokumentation som visar att stora mängder tegel brändes på Julita. Produktionen fortsatte i olika former genom århundradena, och under 1800-talet moderniserades gården kraftigt. Nya byggnader uppfördes i tegel, och man började även tillverka dräneringsrör för jordbruket – allt med lera hämtad från gårdens egna marker.
Julita tegelbruk var aldrig ett industriellt storföretag. Istället var det ett gårdsbruk, där produktionen främst syftade till att försörja den egna egendomen. Bland de mest unika produkterna fanns handslogna gavelstenar – ett hantverk som idag är mycket ovanligt.
Tegelbruket lades ned 1931, när den siste tegelslagaren gick bort. Men innan dess hann Nordiska museet dokumentera verksamheten i en kortfilm från 1928, där man får följa hela processen från lerutvinning till färdig bränd tegelsten. Filmen är idag en ovärderlig källa till kunskap om traditionell tegelproduktion. Se här.
Idag är Julita gård ett friluftsmuseum under Nordiska museets förvaltning. Tegelbrukets byggnader står kvar som tysta vittnen om en svunnen epok – en tid då tegel var både vardag och konstform.
Lämna ett svar