Karlslunds tegelbruk

Karlslunds tegelbruk uppförs 1737 av Maria Elisabeth Kåhre i anslutning til Karlslunds Herrgård. Bruket får namnet Snavlunda tegelbruk, och låg väster om Örebro. Koordinater: 59.268315, 15.152292.

Åby tegelbruk på Karlslunds gård, 1890-tal. Foto: Hakelier, Bernhard. (Örebro Stadsarkiv. Karlslunds gårdsarkiv.) Lisens Navngivelse (CC BY) 

Bruket har haft olika namn genom tiden:

1737-1841: Snavlunda tegelbruk
1841-1843: Ånsta tegelbruk
1843-1875: Jägarebackens tegelbruk
1875-1876: Borrarebackens tegelbruk
1876-1896: Karlslunds tegelbruk
1896-1904: Åby tegelbruk (I praktiken används Karlslunda)

Ronnie Gustafsson skriver i sin sammanställning om företagen i Örebro Stad:

Anledningen till tegelbrukets grundande, var att det tegel som vid denna tid tillverkades av bönder i Hovsta och Eker strax utanför Örebro, var av så dålig kvalité att det knappt gick att använda. Byggandet av Snavlunda tegelbruk skulle råda bot på detta. Maria Elisabeth Kåhre ansvarar för driften av tegelbruket ända fram till 1759 då Karlslunds Herrgård säljs och övergår i privat ägo. Ny ägare blir Ryttmästare Gustaf Günther.

Familjen Günther övertog både Kungsladugården, Tegelbruket och Kvarnen. Det var också sonen Löjtnant Christian Günther som i mitten av 1770-talet lät uppföra den nuvarande Herrgårdsbyggnaden. Familjen Günther ägde Karlslund fram till 1819 då Herrgården säljs till bröderna Carl Henric och Johan August Anckarsvärd.

Efter diverse inledande turer står C.H. Anckarsvärd ensam som ägare till herrgården med tillhörande tegelbruk. Med åren får han dock stora ekonomiska problem och 1841 övertar ägaren av Sverkesta Rusthåll i Fellingsbro, Brukspatron J.U. Möller driften av tegelbruket. Möller byter samtidigt namn på bruket till Ånsta Tegelbruk. Men det går inte speciellt bra för Möller, redan 2 år efter övertagandet är bruket tillbaka i Anckarsvärds ägo. Men nu är det istället brodern Johan August Anckarsvärd som tar över. Namnet Ånsta Tegelbruk ändras och blir istället Jägarebackens Tegelbruk. Möller lämnar Örebro och flyttar till Hallsberg där han senare förknippas med Hallsbergs Tegelbruk.

Familjen Anckarsvärd står som ägare till fram till 1858 då Karlslunds samtliga egendomar säljs på auktion. Köpare blev ett konsortium bestående av Brukspatron af Geijerstam, Stadsrådet Waern och Baron Levhusen. Ingen av herrarna kom att bo på fastigheten, de valde istället att hyra ut herrgården. Under perioden 1871-75 hyrs den av fröknarna Zander som då drev den Zanderska flickpensionen i huvudbyggnaden, en uppfostringsanstalt för ett 50-tal unga fruntimmer.

Häradshövding Theodor Vincent Dieden (1845-1927) inflyttad från Malmö, köper Karlslunds Herrgård 1874 för drygt 400.000 kr. Året därefter tvingas de Zanderska fröknarna att lämna herrgården varvid flickpensionen istället flyttas till Hjulsta i närheten av Enköping. Theodor Dieden övertar driften av tegelbruket 1875 och samtidigt får bruket byta namn ännu en gång, nu till Borrarebackens Tegelbruk. Ett år senare blev det återigen Karlslunds Tegelbruk.

1896 läggs Karlslunds Tegelbruk ner. Syftet var att uppföra ett nytt tegelbruk i området Åby, mellan Svartån och Åbylundsgatan. All tillverkning från gamla bruket flyttas över till det ”nya” tegelbruket som registreras under namnet Åby Tegelbruk, ett namn som märkligt nog aldrig kom att används. I alla register, annonser och övriga dokument fortsätter de att använda namnet Karlslunds Tegelbruk. Anledningen till flytten var att förbinda tegelbruket till den då nybyggda Svartåbanan, samt att få bättre tillgång till vatten från den närbelägna Svartån. Dieden stod för alla kostnader i samband med byggandet av stickspår till tegelbruket och den 1 juni 1898 hade bruket förbundits med Svartåbanan.

En kylslagen natt i slutet av november 1904 brinner Åby Tegelbruk ner till grunden. Det var sista arbetsdagen för året och straxt efter klockan ett på natten precis efter vaktbytet, börjar det brinna i den kur ovanpå ugnen där eldvakten brukar befinna sig. Elden spred sig med fruktansvärd hastighet genom byggnadens glesa träkonstruktion, många dörrar stod öppna och det drag som uppstod gav elden den näring den behövde för att snabbt leta sig vidare genom byggnaden.

Källa:

  • Gustafsson, R. (2022). Lerindustrin i Örebro. En sammanställning om företagen i Örebro Stad.

Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *