Klockargårdens tegelbruk Låg i Heby intill bron vid nuvarande Centralgatan, ett stenkast från folkets Hus. Grundat 1849. Arrenderat av Juhlin 1868. Köpt av Juhlin 1894. Nedlagt omkring 1910.
Rörelsen började med att socknens präst, klockaren och en storbonde bildade bolag for att bygga tegelbruk bredvid en tidigare kvarn vid prästgårdens kvarnfall. Meningen var att man skulle slå taktegel och bränna rödfärg. I planerna ingick också ett bostadshus för tegelslagaren och en nyrustad kvarndamm som klarade att betjäna tegelbruk och kvarn. Kontraktet undertecknades 1849 av kyrkoherden Carl Julius Lénström, klockaren Källström och nämndemannen Olof Ersson. Sonen till den senare skulle några decennier senare bli ena halvan i bolaget Olsson & Rosenlund.
Efter en del turer och markinköp kom tegeltillverkningen igång. Bruket gick till en början under olika namn: Löfsta Tegelbruksbolag, Tegelverksbolaget i Löfsta, Heby Tegelbruk, Prästgården och så vidare. Att man växlade mellan att kalla sig tegelbruk och tegelverk förekom också på andra håll. Om det fanns skillnad i betydelse mellan beteckningarna är osäkert.
Hösten 1868 kom en arrendator in i bilden. Det var tegelslagaren Carl Juhlin från Skattmansö som fick tillstånd att årligen bränna sex ugnar tegel eller mer om han sa önskade. Kanske ska detta tolkas så att sex ugnar var ägarnas minikrav.
Klockargårdens tegelbruk övergick senare i Juhlins tegelbruk. Det skedde på så sätt att kyrkoherden 1894 överlät sin andel på Axel Rosenlund medan klockaren sålde sin andel till tegelslagare Juhlin. Vad som hände med Erssons andel är inte klart. Rosenlund och Juhlin löste sitt ömsesidiga förhållande så att Juhlin ensam skötte driften medan kostnaderna for anläggningen och den eventuella vinsten delades lika mellan dem. Efter detta kallades bruket ”Juhlins”.
Att kyrkoherden och klockaren överlät bruket var välbetänkt och nödvändigt. Kanske skedde det på anmaning av domkapitlet eftersom hökeri på hemorten var förbjuden för präster, klockare och skollärare. En kunglig skrivelse från 1848 berättar att kyrkans män skulle avhålla sig från att sko sig på sina församlingsmedlemmar:
…varken med handelsordningens bokstavliga innehåll eller med de grundsatser, på vilka denna författning sig stödjer, kan anses överensstämmande, att ecklesiastik- och skolstaternas tjänstemän idka handelsrörelse.
Ugnsplatsen med lertag, troligen handlade det om en eller flera fältugnar, låg alltså vid Arnebobäcken som dämts upp. Tegelbruket var byggt nära östra brofästet vid det som nu är Centralgatan. På den tiden var området sa när som på Juhlins tegelskjul obebyggt. Gatan var bara en lokal tillfart till tegelbruket. Den kom från öster där Huddungevägen börjar och gick ner till bäcken och bruket. Det fanns en liten träbro men ingen fortsättning på vägen. Ett tecknat kort av äldre datum ger en uppfattning om kåkbebyggelsen. Resterna från dammen finns kvar. En kvarnsten har också hittats. Bland villorna öster om nuvarande bron syns utgrävningarna för lertäkterna tydligt. På kullen vid bron stod länge en kvarbliven torklada.
Tegelslagare Carl Juhlin hade varit arrendator i mer än tjugofem år när han övertog bruket, men han byggde alltså inte färdigt förrän efter 1894 då han och Axel Rosenlund på allvar fick affärer ihop. Vid 1900-talets början samägdes marken fortfarande av tegelslagare Juhlin och firma A. Rosenlund & Co. Bruket kallades då Heby tegelbruk.
Mest tillverkade man taktegel, men även en del murtegel brändes. Juhlin själv bodde i huset Granlunda som ligger i hörnet mellan Centralgatan och Brogatan.
Omkring 1910 lades Juhlins tegelbruk ner. Byggnaderna revs efterhand utom tegelmästarbostaden som ännu finns kvar. På tomten där lertaget varit anlades ”Gamla idrottsplatsen” som var i bruk mellan 1912 och 1935. Fotbollsplanen låg i lergropen och slänterna runt om fick bli åskådarplatser. På liknande sätt anlades senare idrottsplatsen Tegelvallen på Nya tegelbrukets mark i sänkan från dess igenlagda lertag.
Text: Olle Nilson i boken Tegelriket (2006), sida 230f.
Lämna ett svar