Larsbo/Frebelius tegelbruk. Anlagt i Heby på 1870-talet. Köpt 1917 av Lantmännens såg-, kvarn- och tegelbruksförening. Brann 1919 (återuppbyggt). Nedlagt 1940. Köpt 1947 av Olsson & Rosenlund. Revs på 1950-talet. Dubbel flamugn. Tvåkupigt och rör.
Bruket låg på fastigheten Larsbo mellan Olsson & Rosenlund och järnvägen och drevs från 1870-talet till 1917 av patron Lars Frebelius som även var nämndeman och häradsdomare.
Verksamheten på Larsbo sysselsatte runt sekelskiftet 27 man och man tillverkade årligen 250 000 mur- och taktegel. Mest tycks det dock ha handlat om såg och kvarn men tegelbränning hörde också till. Ångsågen som från början varit vattendriven hade sju anställda och utförde huvudsakligen arbete åt bönderna.
Tegelbruket, sågen och kvarnen som var byggda i trä låg vid Arnebobäcken. På andra sidan bäcken fanns järnvägsstationen så läget var utmärkt. Grannskapet var i övrigt fyllt med industrier. Norr och väster om Larsbo fanns Olsson & Rosenlunds kvarn med såg och tegelbruk och ett stycke längre bort Wikströms tegelbruk. Nedströms efter bäcken låg Juhlins tegelbruk.
Lars Frebelius ägde också ett gästgiveri med Hebys första telefonstation. Gästgiveriet som från början tillhört Axel Rosenlund lag bakom gamla apoteket. På Gästis tomt uppfördes senare socialkontorets provisoriska lokaler som revs 2004.
Göte Rickman beskrev på sin tid Frebelius ägor:
Frebelius var gästgivare men kallades också patron. Det var i en idyllisk omgivning som sågen, kvarnen och tegelbruket låg. Utmed stranden av Arnebobäcken anlade Frebelius promenadväg och mellan holmarna, grävde han kanaler vilka förbands med välvda träbroar. På stadsplanen i det municipalsamhälle som sedan kom till fick kvarteret namnet Gröna Gången och gatan intill kallades Kvarnvägen. Småningom revs hela anläggningen och marken fylldes upp till en högre nivå.
Mitt under första världskriget avled Frebelius. Larsboanläggningen – ”Frebeliusverken” – inköptes 1917 av den nybildade Lantmannaföreningen men gästgiveriet behölls av sterbhuset.
Industrierna drevs nu under namnet Lantmännens Såg, Kvarn & Tegelbruksförening och kallades dagligdags Lantmännens. Redan efter två år från det att föreningen övertagit bruket ödelades allt i en brand men återuppbyggdes. Efter återuppbyggnaden 1919 fick kvarnen fyra våningar och tegelbruket fem. Lantmännen förfogade nu över tre ugnar och en tegellada för 77 000 tegel. 1928 tillverkade man i en dubbel flamugn 700 000 tegel med omkring 25 anställda. Leran tog man bland annat söder om landsvägen ner mot Horrsta by där tidigare Horrsta tegelbruk varit verksamt.
Driften lades ner i början av 1940-talet. Tegelbruket köptes 1947 av Olsson & Rosenlund för att fungera som förstärkning när det var toppbelastning. Ugnarna ska till och från ha använts in på 1950-talet men anläggningen revs snart. Den utgrävda marken runt byggnaderna fylldes senare upp varpå området blev träningsplan för fotboll. I dag finns inga spar efter Lantmännens tegelbruk.
Text: Olle Nilsen i boken ”Tegelriket” 2006, sida 232ff.
Lämna ett svar