I början av 1900-talet exporterade Norge en betydande del av murtegel och takpannor till Sverige. Under några år var exporten så stor att flera tegelbruk i Västsverige var på väg att gå i konkurs. Svenska myndigheter införde därför tull på tegel 1906, vilket under en kort period räddade väst-svensk tegelproduktion.
Norges kärnområde för tegelproduktion låg på den tiden mellan Sarpsborg och Fredrikstad, bara två till tre mil från svenska gränsen. Omkring år 1900 fanns här närmare 40 tegelbruk i drift. De flesta av dessa slogs samman 1909 till A/S Fredrikstads förenade tegelbruk.
Fredrikstadbruket hade flera så kallade komparativa fördelar jämfört med tegelbruket i Västsverige. Leran var bättre och de hade tillgång till billigt bränsle. Dessutom kunde de enkelt transportera tegelen längs kusten på pråmar. Detta resulterade i att omkring 50 % av alla takpannor och murtegel i Västsverige kom från Norge under åren runt 1900. År 1903 var hela 84 % av allt tegel som omsattes i Västsverige norsktillverkat. Den totala norska exporten under perioden 1880-1946 kan ses här. De flesta gick till Sverige, men inte alla.
När tullarna infördes 1906 sjönk den norska exporten av tegel drastiskt, vilket vi kan se av denna graf.

Exporten av takpannor låg dock på en relativt stabil nivå. Anledningen är sannolikt att den svenska taktegeltillverkningen vid den tiden låg en bit från Bohuslän och Göteborg, och att transportkostnaderna var betydande.

Som kuriosa kan nämnas att under perioden 1895-1919 exporterades 34 930 000 takpannor till Sverige. Det är 1 455 416 i genomsnitt varje år. Om varje hus behöver 5 000 takpannor betyder det att minst 7 000 svenska hus har haft norska takpannor på taket.
Källa till figurer och grafer: Ohlin, B. (1924). Den svenska tegelindustrins utveckling 1881-1913. SOU 1924:36. Stockholm.
Fotomontage: AdobeStock / Claes Lampi
Lämna ett svar