Örenäs tegelbruk låg i norra delen av fiskeläget Ålabodarna och var i drift under andra halvan av 1800‑talet. Här tillverkades tegel för de växande gårdarna i trakten, i en tid då korsvirkesbyggnader ersattes av mer moderna tegellängor.
Koordinater: 55.945000, 12.769446
Örenäs tegelbruk tros ha varit aktivt från omkring 1850 till 1890, och omnämns återkommande i tidningar mellan 1861 och 1885. Bruket låg strax väster om Örenäs gård, i utkanten av norra Ålabodarna.
Bakgrunden till etableringen hänger samman med enskiftet i början av 1800-talet. När många av Glumslövs lantbrukare flyttade ut till sina nya gårdslägen plockades de gamla korsvirkesbyggnaderna ner och återuppfördes på de nya ägorna. Efter några decennier började dessa hus kännas omoderna, och behovet av mer tidsenliga och hållbara tegelbyggnader tog fart. En del bönder köpte sitt tegel från större bruk som Kronotegelbruket, men flera valde att starta egen produktion.
En av gårdarna som satsade på egen tegeltillverkning var Örenäs gård. Redan på 1840-talet fanns en tegelarbetare verksam på gården. När tegelmästaren Henrik Krull flyttade hit 1846 visar det att en tidig produktion redan var igång. När fabrikören Johan Henrik Berndt Kockum tog över gården 1856, och som nygift planerade att etablera ett representativt hem i Glumslöv, lät han anlägga ett tegelbruk nära kusten, väster om gården. Läget var idealiskt: leran fanns i närheten, och transporterna kunde skötas via den då livliga strandzonen vid Ålabodarna.
Tegelbruket bidrog till att forma det lokala byggnadsarvet. Många av de gårdar som uppfördes eller moderniserades under denna tid bär spår av just den tegeltillverkning som skedde på den egna marken.
Källor:
- Ålabodarna / Calle Sundewall. Landskrona 2022.
- Bjerning, L. (1943). Nordvästra Skånes tegelbruk. En näringsgeografisk studie. Svensk geografisk årsbok 1943. Lunds Universitet.
Lämna ett svar