Murtegeltillverkningen var fram till 1950-talet basen inom tegelindustrin.
Fram till början av 1900-talet skedde en kraftig tillväxt av produktionen med över 400 miljoner sten tillverkade 1905. Därefter minskade tillverkningen gradvis med ett absolut bottenår 1921. Det året tillverkades endast cirka 100 miljoner murtegel. I övrigt präglades mellankrigstiden av starka svängningar i produktionen. 1933 tillverkades cirka 150 miljoner sten, 1939 360 miljoner men året därpå åter strax över 100 miljoner mursten.
Efter andra världskriget har fasadteglet alltmer tagit över som huvudprodukt. Från en tillverkning av cirka 30 miljoner fasadtegel 1944, då murstensvolymen var 320 miljoner, var man 1968 uppe i 230 miljoner fasadtegel, och murstenstillverkningen var då samtidigt bara 81 miljoner sten. Under 1970- och 1980-talen har produktionssiffrorna hela tiden dalat. 1979 tillverkades 121 miljoner fasadtegel och 17 miljoner murtegel och idag torde den samlade tillverkningen av alla sorter ligga betydeligt under 100 miljoner tegel.
Taktegeltillverkningen ökade från circa 30 miljoner pannor vid sekelskiftet längs en jämn kurva till 67 miljoner pannor vid andra världskrigets slut. Därefter har produktionen snabbt minskat och idag, då endast en tillverkare återstår i landet, produceras cirka 6 miljoner tegelpannor.
Kurvan för dräneringsrör hade också en jämn utveckling från 15 miljoner rör år 1900 till cirka 50 miljoner 1939. Efter kriget var tillverkningen fortfarande stor, med en tillverkning av cirka 65 miljoner rör 1969. Därefter har avvecklingen gått desto fortare och sedan några år tillbaka är tillverkningen av dräneringsrör i landet helt nedlagd.
Källa: Tegelbruk (1987). Sveriges tegelindustriförening – Riksantikvarieämbetet. Stockholm