Den helt dominerande tillverkaren av maskiner och utrustning för tegelbruken var Åbjörn Andersons Mekaniska Verkstads AB i Svedala.
På 1890-talet hade verkstaden fått så många uppdrag med att reparera tegelbruksmaskiner, att man började utveckla egna produkter. Tillverkningen kom att omfatta alla för ett tegelbruk erforderliga maskiner till exempel ältningsmaskiner, valsverk, pressar och avskärningsbord.
Dessutom utvecklades automatiskta elevatorer, sänkstolar och bortsättningsvagnar alltså komponenter i det så kallade Svedalasystemet.
Företaget blev så framgångsrikt, att man inte bara konkurrerade ut tyska maskinleverantörer i Sverige, utan också hade en omfattande export redan kring sekelskiftet. Åbjörn Anderson levererade ritningar för kompletta tegelbruk och byggde nya ugnstyper och stod fadder för Tegelmästarskolan i Svedala som startade 1904.
Efter andra världsskriget har de tyska maskinleverantörerna åter blivit helt dominerande och Svedala lade ned sin tillverkning för tegelindustrin omkring 1970.
Svedalasystemet
Företaget utvecklade det så kallade Svedalasystemet. Vilket betydde at själva ugnen lå i byggnadens bottenvåning och däröver torkrum anordnade i flera våningar. Fördelen var, att transporterna minskad, och en förlengning av säsongen möjliggjordes genom att en del värme från ugnen hindrat frysning under torkningen.
Efter andra världskriget har de tyska maskinleverantörerna åter blivit helt dominerande och Svedala lade ned sin tillverkning för tegelindustrin omkring 1970.
Företaget har gått under olika namn:
1882-1892: Åbjörn Anderson & Co i Svedala med stål- och tackjärnsgjuteri
1892-1916: Åbjörn Andersons Mekaniska Verkstads AB
1916-: AB Åbjörn Anderson.
I dag ingår företaget i Sandvik Group.
Källa:
- Tegelbruk (1987). Sveriges tegelindustriförening – Riksantikvarieämbetet. Stockholm
- Ohlin, B. (1924). Den svenska tegelindustriens utveckling 1881-1913.