Den helt dominerande tillverkaren av maskiner och utrustning för tegelbruk var Åbjörn Andersons Mekaniska Verkstads AB i Svedala.
På 1890-talet hade verkstaden fått så många uppdrag med att reparera tegelbruksmaskiner att man började utveckla egna produkter. Tillverkningen kom att omfatta alla för ett tegelbruk erforderliga maskiner, till exempel ältningmaskiner, valsverk, pressar och avskärningsbord.
Dessutom utvecklades automatiska elevatorer, sänkstolar och bortsättningsvagnar, alltså komponenter i det så kallade Svedalasystemet.
Företaget blev så framgångsrikt att man inte bara konkurrerade ut tyska maskinleverantörer i Sverige, utan också hade en omfattande export redan kring sekelskiftet. Åbjörn Anderson levererade ritningar för kompletta tegelbruk, byggde nya ugnstyper och stod fadder för Tegelmästarsskolan i Svedala, som startade 1904.
Efter andra världskriget har de tyska maskinleverantörerna åter blivit helt dominerande och Svedala lade ned sin tillverkning för tegelindustrin omkring 1970.
Svedalasystemet
Företaget utvecklade det så kallade Svedalasystemet. Detta innebar att själva ugnen låg i byggnadens bottenvåning och att torkrum anordnades i flera våningar ovanpå. Fördelen var att transporterna minskades och att en förlängning av säsongen möjliggjordes, eftersom värme från ugnen hindrade frysning under torkningen.
Företaget har gått under olika namn:
1882-1892: Åbjörn Anderson & Co i Svedala med stål- och tackjärnsgjuteri
1892-1916: Åbjörn Andersons Mekaniska Verkstads AB
1916-: AB Åbjörn Anderson.
I dag ingår företaget i Sandvik Group.
Källa:
- Tegelbruk (1987). Sveriges tegelindustriförening – Riksantikvarieämbetet. Stockholm
- Ohlin, B. (1924). Den svenska tegelindustriens utveckling 1881-1913.