Taktegel

Taktegel har tillverkats för försäljning i Sverige sedan 1700-talet. Innan den tiden användes takpannor främst till kloster, kyrkor och slott. Nästan allt taktegel är rött. Med glacering kunde man få fram andra färger som grönt, svart och brunt. Men glacerat taktegel har historiskt hatt en mycket liten marknad av kostnadsskäl.

Foto: Claes Lampi

Taktegel har liksom mur- och fasadtegel tillverkats i mängder av varianter. Vartenda litet gårdsbruk gjorde sitt eget taktegel. Handslagningen levde kvar längre än för murtegel. När tillverkningen mekaniserades skedde det med både strängpressar och formpressar.

Fram till 1870 dominerade taktegel av holländsk typ, så kallat enkupigt vingtegel. Den ålderdomliga typen, munk- och nunnetegel tillverkades till långt efter andra världskriget. Men de stora volymerna takpannor efter 1870 var tvåkupigt taktegel. 3-kupigt taktegel har också tillverkades.

Formningen skedde på tre olika sätt; handslaget, formpressad eller strängpressad. Handgjort tegel är den äldsta metoden. Från mitten av 1800-talet fick man maskiner som kunde forma takpannor. Då kunde takpannan antingen formpressas eller extruderas i en strängpress. Med slädpress eller revolverpress tillverkades falstaktegel. Här fanns många sinnrika konstruktioner som gav ett tätt tak och tillät flackare taklutningar än med vanligt taktegel.

Normaltyper för taktegel

I 1914 utarbetad Sveriges Tegelindustriförening och Svenska Teknologi-föreningens afdelning för husbyggnadskonst et förslag til Normaltyper för taktegel. De kom fram till följande standardformater:

  1. Enkupigt Normaltegel utan fals
  2. Enkupigt Normaltegel med fals
  3. Tvåkupigt Normaltegel uten fals
  4. Tvåkupigt Normaltegel med fals
  5. Munk- och nunnetegel af normalformat
  6. Fjälltegel af normalformat

Det är osäkert i vilken utsträckning tillverkarna följde detta förslag. Även andra takpannor har tagits fram. Men det ger en bra överblick över de viktigaste takpannorna i svensk tradition.

Källor:

  • Tegelbruk (1987). Sveriges tegelindustriförening – Riksantikvarieämbetet. Stockholm.
  • Sveriges Tegelindustriförenings Populära yrkesböcker N:o 9 – 1914.