Både takpannor och murtegel har traditionellt sett formats för hand, gärna i träformer. Vid några av de traditionella svenska bruken pågick handformning till långt in på 1950-talet, även om det fanns maskiner som automatiserade processen från mitten av 1800-talet.
Formning av tegelstenar
Det var formaren som traditionellt formade tegelstenen. Det gjordes på samma sätt som brödbakning, där man tog en limpa och lade den i en form. Den slogs sedan stadigt ner i formen för att bli tillräckligt massiv. Vid gårdstegelbruk på 1700- och 1800-talen var detta den vanliga metoden.
I mitten av 1800-talet automatiserades detta arbete. En mycket använd maskin i Sverige var strängpressen, en uppfinning av tysken Schlickeysen i 1856.
Strängpress
Strängpressen var en revolution för dem som anammade den. Formningen av tegelstenen gick betydligt snabbare än med den fram- och återgående kolvpressen. Strängpressen arbetade kontinuerligt genom att extrudera leran i ett snöre som sedan skars till önskat format på teglet. Strängpressen är fortfarande den dominerande formningsmaskinen i moderna tegelbruk.
Formning av takpannor
På samma sätt som för tegel formade man traditionellt takpannor genom att man tog lera och smetade det utåt i en form. Så kallad handslagen sten. Så småningom automatiserades även denna process. Olika pressar användes då:
- Excenterpressar: Takpannorna pressades individuellt till formar och togs sedan ut ur maskinen.
- Revolverpressar: Även här pressades takpannorna till former, men formen var en roterande rulle som var 2-3 gånger snabbare än excenterpressen.
- Strängpress: Leran formades som takpannor i ett snöre och skars i passande längder. Används endast på enkupiga, tvåkupiga och trekupiga takpannor.
Dikesrör
Formning av dikesrör har alltid gjorts mekaniskt. Man använde så kallade rörpressar, som pressade ut leran i ett snöre. I praktiken var det en vanlig strängpress med ett specialtillverkat munstycke för rörtillverkning.