Tunnelugn

I ringugnar og flamugnar står godset stilla medan elden vandrar. Det motsatta förhållandet råder i en tunnelugn. I en tunnelugn körs teglet på eldfasta vagnar genom ugnen. Under färden kommer stenen att passera genom olika förbränningszoner och därmed uppnå en mycket korrekt temperatur i både uppvärmningsfasen och kylfasen. Varje sten är också placerad separat, och du har bra kontroll över resultatet.

Tunnelugn vid Bratsbergs tegelbruk i Norge 2014. Foto: Claes Lampi

Den första föregångaren till tunnelugnen lär ha byggts i Frankrike redan 1751, men det dröjde till 1877 innan tysken Otto Bock fick patent på en användbar ugn. Redan två år tidigare anlades dock den första tunnelugnen i Sverige vid Kropps AB i Bjuv i Skåne. Den ugnen fungerade emellertid inte och revs efter några år. Den första fungerande tunnelugnen byggdes för keramiktillverkningen vid Uppsala-Ekeby 1922 och det var inom den keramiska industrin som tunnelugnen först kom att användas. 1948 byggdes den första tunnelugnen för tegelbränning vid Brillinge i Uppsala.

Följande tegelverk fick tunnelugn i Sverige:

De största fördelarna med tunnelugnen är jämnare bränning och dänned mindre andel skrot och andrasortering samt bättre arbetsmiljö for arbetarna då vagnarna, som teglet lastas på, både sätts och töms utanfor ugnen. De flesta tunnelugnarna eldas idag med olja.

Källa: Tegelbruk (1987). Sveriges tegelindustriförening – Riksantikvarieämbetet. Stockholm