Rya tegelbruk anlades omkring 1864 på mark som tillhörde Rya gård, och drevs som en sidoverksamhet av lantbrukaren Johan Ludvig Jönsson. Bruket låg vid havet, strax norr om det betydligt äldre och större Rydebäcks tegelbruk, och ingick i den täta koncentration av tegelindustri som växte fram längs kusten under 1800-talet.
Koordinater: 55.975194, 12.757969.
Ryaområdet hade, liksom Rydebäck, tillgång till kalkrik lera, formad av inlandsisens slipningar och avsättningar i det forna deltaområdet vid Råå. Leran gav ett ljusgult tegel, ofta med grå eller grågula skiftningar efter bränningen. Teglet användes i många byggnader i Råå och i trakten runt Helsingborg, och var uppskattat för sin hållfasthet och sin matta, levande yta. Enligt lokal tradition vitades ibland fogarna, vilket gav murverken ett karaktäristiskt uttryck.
När Rya tegelbruk var som störst producerade det omkring 500 000 tegelprodukter per år (1880), vilket motsvarade ungefär en femtedel av produktionen vid Rydebäcks tegelbruk. Vid sekelskiftet 1900 hade produktionen fyrdubblats till cirka 2 miljoner enheter, och bruket gick då för full kapacitet. Tillverkningen var en kombination av traditionellt hantverk och enklare mekanisering:
- Leran grävdes i två större lergravar vid dagens Rya Golfklubb.
- Vårfloden och höststormarna fyllde ofta gravarna med vatten, som fick pumpas ut innan arbetet kunde börja.
- Leran bråkades, pressades och formades till tegelstenar, taktegel och rör.
- En ångmaskin användes för att driva lerpressen.
- Torkningen skedde i längor runt bruket.
- Bränningen skedde i en periodisk kupolugn, där temperaturen nådde 1000–1300°C.
Ryateglet skeppades även utomlands. Små 40–50 tons fartyg transporterade tegel till Lübeck, och återvände med kol som returlast.
Kupolugnen från 1911: Det mest synliga spåret av Rya tegelbruk idag är den runda kupolugnen, byggd 1911 av muraren och möllaren Johan Anderberg. Ugnen är cirka fyra meter hög, med ett yttre skal av gult eldfast Skromberga-tegel och en betongkupol. Runt om finns drag- och observationsgluggar, och i nordväst löper en underjordisk kanal som en gång stod i förbindelse med skorstenen.
Ugnen förföll under 1930-talet men har senare restaurerats, och används idag som förråd av Rya Golfklubb. Den är registrerad som fornlämning hos Riksantikvarieämbetet.
Efter första världskriget förändrades marknaden snabbt. De större, industrialiserade tegelbruken, som Helsingborgs ångtegelbruk och Rögle tegelbruk, kunde producera billigare och mer effektivt. Rya tegelbruk, som vilade på småskaligt handelskapital och saknade järnvägsanslutning, fick allt svårare att konkurrera.
År 1920 lades verksamheten ned. Boningshuset revs på 1950-talet, och torklängorna försvann successivt. Men ugnen står kvar, ett av de få bevarade spåren av den kustnära tegelindustrin som en gång formade hela Helsingborgs södra landsbygd.
Källa:
- Rydebackshistoria.com: Tegelbruken Rydebäck och Rya.
- Bjerning, L. (1943). Nordvästra Skånes tegelbruk. En näringsgeografisk studie. Svensk geografisk årsbok 1943. Lunds Universitet.
- Rya tegelbruk – Wikipedia
Lämna ett svar